Åtminstone här finns det en stycken. Så fort jag går någonstans kommer han efter krypande och gråtande. Helst sitter han klistrad uppefter mitt ben. Har lite svårigheter att förflytta mig då. Men helst är han ju endå i famnen..
Nu har väggelementet lyckast uppehålla honom en stund så det är ju skönt. :)
Har en känsla av att det blir en lång dag idfag. Eftersom antalet inbokade aktiviteter är : noll. Usch. Eller isch isch som gullatrollet säger. Men ikväll bär det av mot det ljuva riket Purmo! :)
Nu hittade han digiboxen igen :/ Tänk att allt som är förbjudet är så intressant! Och allt som man skulle få ha ägnar man en snabb blick och börjar sedan gråta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar